Stillahavsostron, också kallade Japanska (jätte) ostron, är en art som etablerade sig i Sverige och Norge 2006. Från myndighetsperspektiv betraktas arten som en invasiv art med negativa ekologiska effekter, t.ex. möjlig konkurrens med inhemska arter, förändring av ekosystem från sitt naturliga tillstånd mm. Ostronen är dock inte enbart en plåga, utan bidrar med många olika ekosystemtjänster – dvs produkter och tjänster som naturens ekosystem ger oss människor och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet. Arten är dessutom en av världens mest odlade arter för konsumtion, och har därför ett stort ekonomiskt värde. Genom vår tidigare forskning har vi sett att varken isvintrar eller sjukdomsutbrott har kunnat eliminera arten från våra vatten. Ostronen är med andra ord här för att stanna. På et möte i Grebbestad i høst diskuterade vi de utmaningar, men också de möjligheter, som denna nya ostronart ger oss i Skandinavien. Ur ett biologiskt perspektiv kan ostronen t.ex. bidra med förbättrad vattenkvalitet och ökad biodiversitet (artrikedom). Vi pratade också om möjligheterna till kommersialisering av arten genom t.ex. gastronomisk turism/ostronturer och skörd av vilda bestånd, och tittade lite på hur arten odlas i andra delar av världen.

Stillehavsostron

Inom de projekt som jag arbetar med tittar vi på flera olika aspekter som har med arten att göra. Vi studerar om Stillahavsostronen påverkar våra inhemska musslor och ostron, och om vi kan se några tidsmässiga trender vad gäller mängden blåmusslor och platta ostron som finns i Sverige. Vi titta också på olika faktorer som påverkar om man kan skörda Stillahavsostron från vilda bestånd, t.ex. hur mycket ostron det finns, var de finns och olika skördemetoder och hur detta kan användas också för att rensa områden som myndigheterna vill skydda från Stillahavsostron. Andra delar som vi också arbetar med är att utveckla odlingsprotokoll som gör att vi kan odla Stillahavsostron utan att de förökar sig, vilket är en av de stora faktorer som gör att man inte får odla arten i Skandinavien idag. Från mitt perspektiv är arten en resurs som bör utnyttjas, och jag tror på att vi kan få till en bra hantering av arten och minska de negativa aspekterna och gynna de positiva effekterna genom att kombinera myndigheternas förvaltningsintressen med kommersiellt nyttjande.